•tankar
Idag, måndag, är det 2 veckor och ca 2-4 dagar tills jag ska åka hem, för gott... Därför vill jag ta vara på denna tid i bubblan så gott man kan nu de sista dagarna, ta vara på mina sambos och bara umgås för såhär kommer aldrig vardagen se ut igen med dessa underbara människor.
Alltså det har gått så snabbt och detta insåg jag i lördags när vi skulle fira påsk tillsammans, alla var samlade runt borden och det var härligt att se alla så glada samt den trivseln med varandra som vi skapat.
Att säsonga; man går in med en inställning att lära känna massa härliga människor, människor som man kanske aldrig får träffa igen. Jag jämför mina kollegor/sambos som klasskompisar, man ses varje dag och ses för att man har en sak gemensamt; vårt jobb/skolan. Tillslut släpper man in en efter en närmre på livet och man umgås lite på fritiden, man börjar festa med varandra och man trivs.
Jag hade absolut ingen aning att säsongen skulle bli DET HÄR, ingen aning att man skulle hitta en fin pojkvän, massa fina vänner, ett bra jobb och sjukt roliga dagar som man för evigt kommer att minnas.
Jag hade absolut ingen aning att säsongen skulle bli DET HÄR, ingen aning att man skulle hitta en fin pojkvän, massa fina vänner, ett bra jobb och sjukt roliga dagar som man för evigt kommer att minnas.
Exempelvis när man tog studenten trodde man att allt skulle pågå som det alltid gjort'; man ses på helgerna, grillar och festar med varandra. Sisådär några månader senare så är många helt bortglömda, folk flyttar långtlångt bort och vi inser att dessa personer är en ur livet. Det är exakt samma situation som vi genomgår nu. Det är få dagar kvar då vi har fullplanerat med "avslutningar", fester och middagar. Jag ville inte komma någon så nära att det skulle bli jobbigt att säga hejdå, men det är så sjukt många av oss som jag kommer sakna ihjäl mig efter...
När jag kommer hem till kära Habo kommer jag känna en enorm ensamhet och tystnad. Att komma hem efter jobbet utan att sina "sambos" sitter i soffan och är glada och myser. Att behöva sova ensam efter ett halvår med Phille brevid sig. Att ha många timmars egentid varje dag efter man levt med att man kanske har någon timmes egentid varannan vecka. Det kommer absoult inte ta långt tid innan man saknar denna vardag. Å andra sidan längtar jag något fruktansvärt hem till vardagen då man tränar och träffar ens närmsta. Att få bo med sin familj samt hitta mycket kvalitétid innan man ska ut på andra äventyr, plugga, eller flytta..
Denna säsong har man lärt sig mycket, vilka människor man passar med, hur man klarar av att bo med så många under en längre tid, att jobba med sina kollegor (samt pojkvän), att vara ifrån många nära och kära hemifrån, att flytta långt hemifrån och klara sig mycket själv, utvecklats inom ICA, inom snowboarding, och sin sociala kompetens, att testa vara sambos genom att bo tsm med Phille, och även lärt sig vilka man har kvar hemma som äkta vänner.
Skämtåsido; lärt mig att inte shoppa så mycket (eftersom det inte går att göra det här) Och jag har absolut lärt mig att jag inte ska börja plugga ännu, alla här är äldre än mig och de flesta har en lång lista bakom sig vart man ska resa och göra innan man startar ett studentliv.
Skämtåsido; lärt mig att inte shoppa så mycket (eftersom det inte går att göra det här) Och jag har absolut lärt mig att jag inte ska börja plugga ännu, alla här är äldre än mig och de flesta har en lång lista bakom sig vart man ska resa och göra innan man startar ett studentliv.
