tankarna som tar över mitt liv
funderade på min kompis som varit med om en del i livet. Personen tog sig ur allt och lever normalt.
Hur något så svårt ska bli så enkelt?? Hur går detta till? Jag är vilket fall väldigt stolt.
tänker på detta ofta.
hur hur i helvete man kan tappa kontakten med en person man varit så nära till. en person man verkligen skrattat med, berättat privatare saker, gjort oförglömmliga ting. Hur kan man vara så dum att "glömma"? att knappast hälsa på varandra när man ses? Fattar inte riktigt grejen.
Eller hur ord kan vara så falska.
"Ord är bara ord. Ljud. De är som såpbubblor. Skimrar lite i solen sen spricker de och bara en klibbig fläck blir kvar på marken"
Genom säga få ord kan vara så onödigt men andra sidan jätte bra.
Vi pratar inte med varandra, och det leder till att man gör stora saker genom att inte prata ut med dem. Att vi skuggar händelser som bara leder till ett hål istället för att punktera ihop allt och bara säga några få ord
SOM SAGT. tänker för mycket, måste sluta. vem är jag ens?
Hur något så svårt ska bli så enkelt?? Hur går detta till? Jag är vilket fall väldigt stolt.
tänker på detta ofta.
hur hur i helvete man kan tappa kontakten med en person man varit så nära till. en person man verkligen skrattat med, berättat privatare saker, gjort oförglömmliga ting. Hur kan man vara så dum att "glömma"? att knappast hälsa på varandra när man ses? Fattar inte riktigt grejen.
Eller hur ord kan vara så falska.
"Ord är bara ord. Ljud. De är som såpbubblor. Skimrar lite i solen sen spricker de och bara en klibbig fläck blir kvar på marken"
Genom säga få ord kan vara så onödigt men andra sidan jätte bra.
Vi pratar inte med varandra, och det leder till att man gör stora saker genom att inte prata ut med dem. Att vi skuggar händelser som bara leder till ett hål istället för att punktera ihop allt och bara säga några få ord
Eller jag tänker mig ett tyst förhållande där de har många stängda dörrar, där det finns mycket som de inte kan prata om. Många saker som leder till att man tystnar, vände sig ifrån varandra. Aldrig bråk, aldrig några höjda röster, där man bara går runt och hatar varandra och stör sig på minsta lilla sak som den andre gör. Hur orkar man trampa runt i sådant träsk? För mig är det sjukt viktigt att kunna prata med de närmsta. Tänk om man levde två stycken på en öde ö och inte kunde prata om allt med varandra, vad skulle det vara bra för? Bättre att ha öppna fönster, jag blir lyckligare av det, att vara ärlig och öppna sig.
eller är jag ensam om detta...?
eller är jag ensam om detta...?
SOM SAGT. tänker för mycket, måste sluta. vem är jag ens?
louise ♥
hejsan, allt bra? :)
