Distans
Detta med distans mellan mig och Philip tar kål på mig. Har aldrig aldrig varit positiv inställd på att ha distans, hela idén är urrutten rent ut sagt.
Men, ibland har man inget val. Man kanske ska ut och resa, bor i olika städer eller precis inleda en distans.
Men vi hittade varandra, sedan skulle vi inleda en distans efter några månader, vilket var supersvårt och det visste vi om. Men, vi hade inget val.
Vi har klarat oss i 4 månader, därför att vi alltid har en plan när vi ska ses, alltid något att se fram emot. När man inte är fysikt nära varandra är kommunikationen det viktigaste man har. För man kan inte visa gester lika enkelt, exempelvis; tacksamhet, uppskattning eller kärlek. OCH DETTA, är så himla svårt...
Men detta gör oss starkare och det är så otroligt skönt när vi ses för då vill man ta igen precis allt och man är full av glädje.
Och vet ni? Vi ska antagligen bli sambos redan i december, då får vi somna bredvid varandra varje kväll. Och det finns inget som gör mig lyckligare att ha en sådan sak att se fram emot.
Bobbo baseline
Sötaste ni! Inte långt kvar till december 😘
Svar:
Emma Aasa
Ja, distans är väldans svårt men varje gång man träffas så är man så himla glad! :)
Ni är jätte fina :)
Ja det är tufft med distans men ni verkar ha en riktigt bra inställning. Skönt att ni snart ska bli sambos. All lycka :-)
Svar:
Emma Aasa
